Som sista punkt på agendan vid Byggnadsnämndens möte den 21 juni 2017 avhandlades “Hospice Hovåsängen”. (I protokollet felaktigt benämnt “Hospice Hovåsvägen”.) Under denna agendapunkt rapporterade en tjänsteman från Stadsbyggnadskontoret (SBK) från mötet om Hovåsängen som hölls på SBK den 31 maj. I protokollet från Byggnadsnämnden (BN) som offentliggjordes den 1 juli kan man läsa följande: “Martin Storm informerade om möte med boende och gick igenom vad planen säger och hur processen ser ut. Många boende oroliga för ökande trafik samt vad det skall bli för typ av boende. Ärendet skall på samråd under hösten.”
Det är en väldigt tunn sammanfattning av det 1 1/2 timme långa SBK-mötet. Dessutom är den felaktig. Eftersom vi under lång tid sökt kontakt med BN för att diskutera ärendet och framföra våra synpunkter infinner sig frågan; fick verkligen inte BN-ledamöterna mer information om de boendes synpunkter än så från SBK? Eller är det bara protokollet som är missvisande? Det är helt korrekt att trafikfrågan diskuterades vid SBK-mötet men att det uttrycktes “oro över vad det skall bli för typ av boende” stämmer inte alls. Inte någon av de närvarande nämnde detta. Så vad är då syftet med denna formulering i ett offentligt dokument från kommunen? Att framställa deltagarna vid mötet – som också är medborgare i samma stad – som okunniga, rädda och ängsliga? Formuleringen påminner om hur media rapporterade kring ärendet i höstas och vi tycker det är allvarligt att BN/SBK i ett dokument som blir offentligt gentemot media och allmänhet spinner vidare på den story som redan spritts över Sverige. Så sent som i maj 2017 beskrev lokal media att “vårdformen väcker starka känslor” bland de boende i Hovås. Det är inte sant det heller. Det är hög tid att fokusera på vad frågan egentligen handlar om. Kommunen måste bidra till detta, i annat fall har vi ett allvarligt problem ur demokrati- och medborgarperspektiv. Många av de som engagerat sig i ärendet från närboendes sida har god kunskap om planarbete, byggnation, trafik, arkitektur och inte minst om hospice/palliativ vård. Flera av dem deltog också vid mötet. Dessutom har vi god lokalkunskap kring området och ett stort engagemang rent allmänt kring frågor som rör vårt bostadsområde vilket bör betraktas som en tillgång i processen.
För att säkerställa att BN:s ledamöter och andra intressenter får en rättvisande beskrivning av vad vi verkligen är oroliga för så kommer här en sammanfattning. Ett flertal av dessa punkter togs också upp av de cirka 40 deltagarna vid SBK-mötet den 31 maj. Vi är oroliga för:
- att den sista ytan öppen ängsmark i Hovås skall gå förlorad
- att man frångår gällande detaljplan, översiktsplan och utbyggnadsplanering för området
- att en privat markägare och exploatör (AB Hovås Villastad) ges möjlighet att “köpa” sig till en storskalig exploatering av Hovåsängen för egen del (10-20 lägenheter) genom att erbjuda mark utan avgift för en privat hospiceverksamhet som han själv har affärsmässiga och privata relationer till (Markägarens metoder och tidigare avslagna exploateringsförsök av Hovåsängen under 1990-talet och 2000-talet är välkända bland boende i området)
- att det nya exploateringsförsöket med hospice som medsökande endast används som “nyckel” för att öppna upp för full exploatering av ängen
- att de nära affärsmässiga och privata relationer exploatören (AB Hovås Villastad) och den privata stiftelsen Änggårdens Hospice (ÄH) emellan inte verkar ha uppmärksammats
- att dessa relationer också innefattar en f.d. vice ordförande i Byggnadsnämnden som med stor energi argumenterade för AB Hovås Villastads exploatering av Flaggberget för knappt 10 år sedan. (Hen lämnade hastigt sina uppdrag för både exploatören och för Änggårdens Hospice då mediedrevet drog igång under sensommaren 2016. Det kanske blev känsligt med tanke på tidigare korruptionsskandaler inom staden.)
- att det avseende Hovåsängen kan finns en eller flera politiker i Byggnadsnämnden som är inblandade på samma vis som vid exploateringen av Flaggberget. Vem eller vilka i Byggnadsnämden är det i så fall som mest aktivt argumenterar och går den privata exploatörens ärenden idag?
- att privata kommersiella intressen i fastighetsbranschen – och inte oberoende experter inom palliativ vård i samarbete med ansvariga vårdpolitiker – skulle tillåtas styra hur den framtida palliativa vården i Göteborg utformas och lokaliseras
- att man lyssnar på de ekonomiska intressenterna i exploateringen (vilket innefattar den privata stiftelsen ÄH) istället för oberoende källor och expertis. Examensarbetet “Igelösa Hospice” från 2013 ger t ex en bra beskrivning av hur hospice bör utformas och lokaliseras när hospicegästernas behov och välbefinnande i livets slutskede sätts i fokus
- att exploatörerna lämnar felaktiga uppgifter om avstånd till kollektivtrafik, 400/450 meter istället för korrekt avstånd som är 1 kilometer (Sannolikt med syfte att hålla sig inom de normer och direktiv avseende avstånd till kollektivtrafik som tillämpas inom staden)
- den ökande trafiken i närområdet och utmed 158:an (många bäckar små i stadsdelen Askim just nu)
- att trafiken ökar även på tider på året och dygnet då det normalt är tyst och lugnt
- att tidigare bullerutredning, som SBK presenterade och som lyste rött utmed hela Hovåsvägen, endast genomfördes fram till T-korsningen med Fjordvägen. Den mesta trafiken, inte minst den tunga trafiken, viker av höger i denna T-korsning och fortsätter sedan Skepparevägen ned mot bad och båthamn. Denna trafik skulle då “runda” den tänkta Hospicebyggnaden på Hovåsängen. Tillkommer gör mopedtrafiken utmed Säröbanan och Fjordvägen.
- att de “öppna utblickarna mot havet” (som SBK värnade i ett tjänsteutlåtande) ersätts med en 40 meter lång vägg placerad endast ett fåtal meter från Säröbanan. Säröbanan och dess omgivningar är av intresse för hela Göteborg och också för regionen, inte bara för Hovåsborna.
- att ytterst få, om ens någon, verkar ha studerat lokaliseringsfrågan ur ett hospicegäst- och anhörigperspektiv (Jämför med “Igelösa Hospice” igen)
- att markägaren i en radiointervju sänd den 3 maj i P4 Göteborg gör liknelser mellan en kyrkogård och en hospiceverksamhet (vilket bland annat vittnar om stor okunnighet)
- att SBK-tjänstemän tappar motivationen att genomföra utredningsarbetet med kvalitet, professionalitet och opartiskhet då BN beslöt att gå vidare med processen trots att SBK tidigare rekommenderat BN att avslå exploatörens begäran om planbesked
- att politiker, remissinstanser och andra drar sig för att lyfta fram olämplighetsaspekter kring projektet av rädsla för reaktioner i exempelvis media (detta har också exploatören utnyttjat i ett mejl till f.d. ordförande i BN i början av 2017)
- och, avslutningsvis, att BN och SBK blir förda bakom ljuset av exploatörerna och att det med stor sannolikhet finns en plan B som inte har kommunicerats. Lägger man ihop ett och ett några gånger så är det för oss väldigt tydligt. Ta t ex dessa fakta:
- Att Änggårdens Hospice skulle ha behov av och resurser att bygga en 1700 kvm stor anläggning på Hovåsängen är inte sannolikt. Det är mer 2-3 gånger så stor yta som de har idag, beroende på hur man räknar. Enligt Lokalförvaltningen i Gbg betalar Änggårdens Hospice hyra för sin nuvarande lokal i Lillhagsparken för endast 453 kvm. Enligt examensarbetet Igelösa Hospice är Ängårdens Hospice cirka 790 kvm. Två olika uppgifter alltså men i båda fallen betydligt mindre än 1700 kvm.
- När två närboende besökte ÄH sommaren 2016 stod många rum tomma och lokalerna upplevdes väldigt öde.
- I ÄH:s årsredovisningar kan man också läsa att ÄH, år efter år, kämpat med den ojämna beläggningen och trenden är stadigt vikande
- Tre av Sveriges 15 hospice ligger i Göteborg vilket indikerar en överrepresentation i Gbg i förhållande till stadens resurser för palliativ vård och även i förhållande till landet i övrigt
- Grannkommuner, t ex Mölndal, trappar ned på hospiceplacering (vilket drabbar t ex ÄH) till förmån för Avancerad Sjukvård i Hemmet (ASIH). Delvis av kostnadsskäl enligt kommunen själv.
- Även Göteborgs resurser för välfärd lär sättas under stor press under kommande år.
- ÄH:s gäster skulle kunna fylla upp platser på Bräcke och Kålltorp vilket innebär att resurser och skattemedel utnyttjas bättre utan att staden tappar sitt behov av hospiceplatser. Och sjukvårdspersonal lär inte gå utan jobb i Göteborg.
- Ramavtal tecknas, såvitt vi förstår, med kommunen endast för två år i taget
- ÄH:s styrelseordförande, som numera är i fastighetsbranschen, uttryckte vid telefonsamtal sommaren 2016 att “om vi inte får som vi vill bygger vi en flyktingförläggning på ängen istället.”
- Sammanfattningsvis – under dessa förutsättningar och med dessa fakta i beaktande – att två privata aktörer i fastighetsbranschen skulle göra en jätteinvestering i en 1700 kvm stor byggnad på Hovåsängen avsedd för hospicevård är enligt vår mening helt osannolikt. Det är exploateringen av ängen som man vill åt. Något som alltså tidigare aldrig varit möjligt.