1. AB Hovås Villastad och Änggårdens Hospice (Davidson och Bokedal)

Huvudsökande i exploateringen av Hovåsängen är AB Hovås Villastad med den privata stiftelsen Änggårdens Hospice som medsökande. Enligt ansökan vill AB Hovås Villastad bygga 10-20 lägenheter på ängen och Änggårdens Hospice söker ny placering för sin verksamhet då de måste lämna nuvarande placering i Lillhagsparken i december 2018. Det är av stor vikt för AB Hovås Villastad att få med sig Änggårdens Hospice som medsökande. Sannolikheten för ett avslag är annars mycket stor. Det vet AB Hovås Villastad om som flera gånger tidigare ansökt om exploatering av ängen. Vid varje tidigare tillfälle har det blivit avslag från Byggnadsnämnden och såväl Stadsbyggnadskontoret som grannar har motsatt sig en exploatering. Vid tidigare tillfällen har exploateringsförslagen varit betydligt mindre i sin omfattning, endast ett fåtal villor. Men med hospice som medsökande, hur skall ärendet hanteras då? En hospiceverksamhet är en av samhällets mest känsliga verksamheter som erbjuder vård i livets absoluta slutskede. Såväl gäster som anhöriga vet att man i regel endast har några få dagar kvar i livet då man blir erbjuden plats på ett hospice. De flesta vill tillbringa dessa dagar i avskildhet, i lugn och ro omgiven av nära och kära. (Flera av oss i Hovåsängens Vänner har egen erfarenhet av hospice.) Därför placeras också hospice oftast avskilt och ostört eller i anslutning till en etablerad sjukhusmiljö. Så ligger också stadens tre hospice idag – Kålltorps Hospice, Helhetsvården Bräcke och Änggårdens Hospice i Lillhagsparken. Valet av Hovåsängens exponerade yta kändes märkligt.

Telefonsamtal
Den 7 juli 2016 ringer därför en av medlemmarna i Hovåsängens Vänner upp Änggårdens Hospice för att höra om de vet hur Hovåsängen och dess omgivningar ser ut. Vi får prata med verksamhetschefen Annika Åberg Darell. Hon ger inte många kommentarer utan hänvisar till styrelseordförande Ingemar Bokedal som ansvarar för ny lokalisering av verksamheten. Strax därpå samma dag får vi tag Ingemar Bokedal på telefon som berättar att han tillsammans med AB Hovås Villastads ägare Per Davidson varit ute på platsen. Telefonsamtalet är bra även om tonläget pendlar. Följande uttalanden från Bokedal under samtalet förvånar:

  • “Om vi inte får som vi vill bygger vi en flyktingförläggning på ängen istället.”
  • “Stadsbyggnadskontorets tjänsteutlåtande är en ren standardprodukt.”
  • “Ingen hänsyn kommer att tas till ökad trafik.”

Vi förvånades över tonen i dessa uttalande. Framför allt reagerade vi på uttalandet att “om vi inte får som vi vill bygger vi en flyktingförläggning på ängen istället.” Vilka är “vi”? Och var det inte hospice det handlade om? Eller går det lika bra med en flyktingförläggning? Vi blir nyfikna på mer och bestämmer tid med Bokedal för en träff vid Änggårdens Hospice vid Lillhagsparken i Göteborg. Två av medlemmarna i Hovåsängens Vänner åker dit den 14 juli 2016 och de sammanfattar mötet så här:

Möte vid Änggårdens Hospice
Bokedal har tagit bilen från sommarstället på Gullholmen och möter upp utanför byggnaden. Vi hälsar på varandra och frågar Bokedal om han fortfarande arbetar som sjukhuspräst. Han svarar: “Nej, det gör jag inte. Jag är i fastighetsbranschen sedan många år.” Bokedal visar runt och vi börjar på altanen som vetter mot ett vackert skogsparti. Platsen erbjuder avskildhet, lugn och ro. Precis som det skall vara på ett hospice tänker en av oss som själv haft en nära anhörig på hospice.

Vi går in i lokalerna och på en vägg innanför entrén hänger ett ISO-certifikat utfärdat den 20 augusti 2014 av BMG Trada Certifiering AB. Detta bolag ägs av Per Davidson, som också är ägare till AB Hovås Villastad, och vi förstår att Bokedal och Davidson har affärsrelationer med varandra sedan tidigare. Vi ser inte mycket folk. När vi hämtar kaffe i köket ser vi några ur personalen, en gäst befinner sig också där. Vid promenaden genom korridoren mot allrummet passerar vi gästrummen. En del dörrar är stängda men flera gästrum står tomma med öppna dörrar. Vi slår oss ner i allrummet för ett samtal.

Inför samtalet kände vi till att Änggårdens Hospice var tvungna att lämna sina nuvarande lokaler vid Lillhagsparken i december 2018 och att kommunen, genom Fastighetskontoret, var inblandad i processen att hitta lämplig mark. Vi kände också till att Fastighetskontoret hade erbjudit Änggårdens Hospice tomtmark i Änggården för ny lokalisering. Vi frågar Bokedal om detta. Bokedal berättar att han tyckte tomten i Änggården i många avseenden var bra. Han nämner att läget är speciellt intressant ifall förslaget om “Dag Hammarskjölds Boulevard” skulle bli verklighet. Tomten ligger också nära en viktig knutpunkt för kollektivtrafik – Marklandsgatan. Det enda Bokedal nämner som negativt med tomten är tunneln under Dag Hammarskjöldsleden vid Marklandsgatan som en del i personalen hade beskrivit som något “otrygg”. Om mycket trots allt ändå var bra, varför blev det då inte tomten i Änggården? Vi frågar Bokedal om detta.

Protester i Änggården?
Bokedal berättar att grannarna i Änggården engagerade sig emot en lokalisering och överklagade beslutet. Han nämner bland annat att “grannarna inte ville ha likbilar i området”. Han berättar också om en dam som inte ville bli av med ett träd. “Ett träd som inte ens stod på hennes tomt”, säger Bokedal. Några överklaganden ville inte Bokedal ha och det var därför, säger han, som lokaliseringen i Änggården drogs tillbaka. Men, frågar vi, risken för överklaganden finns väl även i Hovås? “Nej, det tror jag inte”, svarar Bokedal. “Det har Per Davidson sagt”. Vi berättar för Bokedal att detta löfte från Davidson förvånar oss eftersom många har kämpat för Hovåsängens bevarande flera gånger tidigare.

I slutet av vårt möte nämner Bokedal i förbifarten att han bett Fastighetskontoret att hålla på tomten i Änggården tills vidare.

När mötet är avslutat tittar vi i våra papper. Vi kan inte finna någonstans att processen i Änggården gick så långt att det ens fanns chans att överklaga beslutet, något som alltså Bokedal nämnde vid vårt möte. Om detta inte stämmer, vad var det då som hände? Varför drog Bokedal tillbaka Änggårdsalternativet?

Ny exploateringsmöjlighet
Genom affärsmässiga och personliga kontakter med Änggårdens Hospice har Per Davidson fått reda på Änggårdens Hospice flyttplaner från Lillhagsparken till Änggården. Per Davidson, som under lång tid och på olika sätt försökt få till en exploatering av Hovåsängen ges en ny möjlighet. Upplägget går ut på att erbjuda Änggårdens Hospice mark på Hovåsängen. Då skulle också kommunen som är engagerad i letandet av ny lokalisering för Änggårdens Hospice få en alternativ lösning på sina problem. I den begäran om planbesked som Per Davidson och Ingemar Bokedal skickar till Stadsbyggnadskontoret den 10 februari 2015 erbjuder AB Hovås Villastad mark på Hovåsängen utan avgift för hospiceverksamheten. I utbyte vill Per Davidson ges möjlighet att bygga 10-20 lägenheter på ängen precis intill för egen räkning. Rent krasst skulle då hospicet bli nyckeln till en exploatering av ängen som tidigare aldrig varit möjlig och vars omfattning vida skulle överstiga alla tidigare exploateringsförslag.

Från tidigare erfarenheter är Per Davidson väl införstådd med att försök till att exploatera Hovåsängen möter motstånd och protester från olika håll. Men när ett hospice är inblandat, vem skulle nu våga säga nej? Politiker? Tjänstemän? Remissinstanser? Grannar? Sannolikt betydligt färre, om ens någon. Men Stadsbyggnadskontoret vågade. De hävdade i sitt tjänsteutlåtande från den 24 september 2015 följande: “Förslaget är inte förenligt med gällande ÖP som anger grön- och rekreationsområde med särskilt stora värden för naturvård, friluftsliv, landskapsbild och/eller kulturlandskap. Förslaget är inte förenligt med gällande detaljplan som anger natur. Förslaget är inte i linje med utbyggnadsplaneringen. Vid detaljplanearbetet i området i slutet av 1990-talet har bedömningen gjorts att marken är viktig att bevara som natur så att de öppna utblickarna mot havet behålls. Några nya omständigheter som idag skulle förändra denna bedömning har inte uppstått.”

“Jobba på mot politikerna”
Per Davidson skriver i ett mejl till en tjänsteman på SBK hur han avser “jobba på mot politikerna”. Från dokumentation som vi tagit del av verkar det främst varit Ulf Kamne (MP) och Ann Catrine Fogelgren (L) som hamnade i skottgluggen. Dessa politiker var vid tidpunkten Byggnadsnämndens ordförande respektive 2:e vice ordförande.

En av Hovåsängens Vänner ringer under sommaren 2016 upp Ann Catrine Fogelgren. Vi frågar även Ann Catrine Fogelgren vad som hände med Änggårdenalternativet som Fastighetskontoret hade föreslagit som ny lokalisering för Änggårdens Hospice. Hon svarar då att det alternativet var för trafikutsatt och därmed olämpligt. Det underliga, och det som vi reagerar på, är att Ingemar Bokedal aldrig nämnde detta för oss vid mötet med honom den 14 juli. Han verkade ju faktiskt tycka att läget i Änggården var bra, undantaget den “otrygga” tunneln. Det var ju, enligt Bokedal själv, grannarnas överklaganden som fick honom att dra sig ur Änggården och ingenting annat. Var det möjligen så att ett nytt argument – det “trafikutsatta läget” i Änggården – var det argument som lyftes fram i kontakterna med Kamne/Fogelgren då placering på Hovåsängen föreslogs istället? Klart är att informationen som vi fått på denna punkt skiljer sig väsentligt åt beroende på vem vi pratat med.

Den 30 augusti 2016 ger Byggnadsnämnden uppdrag åt Stadsbyggnadskontoret att upprätta detaljplan avseende hospice och bostäder på Hovåsängen.

Den 10 januari 2017 träffas berörda parter, remissinstanser och andra intressenter på Stadsbyggnadskontoret för startmöte avseende exploatering av Hovåsängen. Noterbart är att ingen från stiftelsen Änggårdens Hospice deltar vid mötet. Stiftelsen Änggårdens Hospice representeras istället av Per Davidson från AB Hovås Villastad. Enligt minnesanteckningarna från mötet så säger Per Davidson bland annat: “De lokaliseringsförslag som tagits fram har inte fungerat, så stiftelsen tog kontakt med AB Hovås Villastad.” Detta uttalande stämmer alltså inte med vad Ingemar Bokedal berättade för oss vid mötet den 14 juli. Så vem har rätt? Davidson eller Bokedal?

I skrivande stund, maj 2017, så pågår det fortsatta arbetet med att utreda förslaget.

Paranteser
(Parantes 1: I tidningen Dagen den 2 september 2016 så kunde man läsa en beskrivning av Hovåsbor som “mer intresserade av sina badhytter och golfbanor än värdig vård i livets slutskede”. Orden fälldes av Ingemar Bokedal, styrelseordförande i stiftelsen Änggårdens Hospice. Hovåsängens Vänner har många bekanta i stadsdelen men vi känner inte någon som stämmer in på denna beskrivning. Uttalandet förvånade och sårade många. Vad menade Bokedal med detta?
I styrelsen för stiftelsen Änggårdens Hospice ingår även Alvar Kihl och Björn Oxe. Tillsammans med Per Davidson är alla tre medlemmar i en golfförening på endast ett 30-tal medlemmar. Det är också Per Davidsons golfkompis i denna förening, Alvar Kihl, som numera är stiftelsens kontaktperson gentemot SBK.
Vidare, den som kommer norrifrån utmed Säröbanan finner vid entrén till Hovås Kallbadhus en skylt med ett telefonnummer som man kan ringa om man vill köpa badhytter i Hovås. Numret går till BMG Trada Certifiering AB som ägs av Per Davidson, alltså samma bolag som certifierade Änggårdens Hospice. Hugade spekulanter kan köpa en badhytt av bolaget på 7,5 kvm vid Hovås Kallbadhus för 750,000:-. Det motsvarar 100,000:- per kvadratmeter, ett pris i paritet med Östermalm.
Så när Ingemar Bokedal hävdade att Hovåsborna är “mer intresserade av sina badhytter och golfbanor än värdig vård i livets slutskede”, vem eller vilka, mer specifikt, tänkte han på då? Bokedal borde ha varit tydligare på denna punkt.)

(Parantes 2: Innan vi lämnade mötet med Ingemar Bokedal den 14 juli så berättade Bokedal att han för några år sedan varit på väg att köpa hus på Skinteboplatån i Hovås. Det blev inget köp eftersom “familjemedlemmarna inte ville fastna i köerna på 158:an”. Dessa köer känner boende i Askim, Hovås, Billdal och vidare söderut till mycket väl. Att förslaget om exploatering av Hovåsängen ytterligare skulle förvärra trafiksituationen för boende och miljö i södra Göteborg verkade dock Bokedal inte bry sig så mycket om. För Bokedal blev det en villa i Långedrag istället.)

Tillbaka till huvudsida “Detaljerna”