7. Änggårdens Hospice, relationer och siffror
Med tanke på rubriken på detta avsnitt så vill vi börja med att säga; Nej, vi ifrågasätter vare sig hospicevården allmänt eller verksamheten som bedrivs av vårdpersonalen vid Änggårdens Hospice (ÄH). Flera av oss i Hovåsängens Vänner har själva mycket goda erfarenheter av hospicevården i Göteborg. I det här avsnittet lägger vi dock känslorna åt sidan och fokuserar på fakta. Änggårdens Hospice har ju en helt central roll för markägarens möjlighet att få exploatera Hovåsängen och få sina egna lägenheter byggda på ängen. Alla siffror och relationer rörande ÄH:s verksamhet har därför varit intressanta för oss. Vi börjar kortfattat i punktform.
Relationerna
- En av de första sakerna vi lärde oss var att ÄH:s styrelseordförande, Ingemar Bokedal, inte längre arbetade som sjukhuspräst utan “var i fastighetsbranschen sedan många år”. Detta enligt egen uppgift vid möte i juli 2016. En snabb sökning på internet visar också att han har åtminstone fem olika bolagsengagemang.
- Hovåsängens markägare (Per Davidson, AB Hovås Villastad) är också engagerad i olika bolag, bland annat i certifieringsbolaget BMG Trada Certifiering AB. Vi visste från början inte att han hade en koppling till ÄH, men det har han. Hösten 2014 erhåller Änggårdens Hospice ett ISO 9001 certifikat utfärdat av BMG Trada Certifiering AB. Per Davidson och ÄH:s verksamhetschef Annika Åberg Darell visar upp certifikatet på ÄH:s hemsida http://ahospice.se/iso9001.
- Det är ungefär ett halvår efter certifieringen, i februari 2015, som Per Davidson och Ingemar Bokedal gemensamt skickar in en begäran om planbesked avseende exploatering av Hovåsängen till kommunen. Då var processen att etablera Änggårdens Hospice i Änggården redan igång. Ingemar Bokedal ber därför Fastighetskontoret att stoppa processen i Änggården. Men samtidigt ber han dem att “hålla” på tomten tills vidare. (Tilläggas skall att Ingemar Bokedal vid vårt möte i juli 2016 sa att han tyckte tomten i Änggården var bra.)
- Andra kontaktytor mellan Per Davidson och Änggårdens Hospice kom till vår kännedom. Ett intresse för golf förenar. I medlemslistan till en mindre golfsammanslutning på endast ett 30-tal personer finner man inte bara Per Davidson utan även två andra styrelseledamöter i Änggårdens Hospice – Alvar Kihl och Björn Oxe. Det finns därmed goda skäl att tro att Davidson, Kihl och Oxe känner varandra väl på ett personligt plan.
- Alvar Kihl och Björn Oxe har också ett bolag ihop. Tillsammans med ÄH:s verksamhetschef Annika Åberg Darell och ytterligare en person startar de 2011 bolaget Madrair AB. De äger en fjärdedel var av bolaget. Bolagets mål är att sälja madrasser till bland annat sjukhem, äldrevård och hospice. Efter mediauppmärksamheten i ärendet har Annika Åberg Darells och Alvar Kihls namn plockats bort från Madrairs hemsida. Om de kvarstår som ägare är oklart för oss. (Kommentar avseende Madrair AB publicerad 12 november 2017 under Nyheter. Läs mer här.)
“So what?”, tänker kanske någon. Man har väl rätt att göra affärer, även med sina kompisar? Det har man absolut. Men nära relationer i affärssammanhang kan också leda till dålig insyn för andra, att man tänjer på gränser och att affärsuppläggen blir väldigt “kreativa” för egen eller ömsesidig vinnings skull. Om Madrair skulle sålt madrasser till sin egen hospiceverksamhet till exempel? Hade det varit försvarbart? Eller att kvalitetscertifiera en verksamhet vars styrelse man har personliga relationer till? Eller att erbjuda mark på Hovåsängen till samma verksamhet – utan kostnad – under förutsättning att man får bygga 10-20 lägenheter för egen (och kanske också för medaktörers) vinning? Väldigt få av de närboende upplevde det senare förslaget, det vill säga det förslag som vi diskuterar på denna hemsida, som seriöst. Smart – därför att det finns mycket pengar i potten – men inte seriöst. Och vi har ju varit med om liknande försök avseende Hovåsängen förut. När vi tittar på “siffrorna” för den berörda verksamheten – Änggårdens Hospice – så framstår upplägget till och med som helt osannolikt.
Siffrorna
Enligt examensarbetet Igelösa Hospice så finns det cirka 15 hospice i Sverige. Tre av dem ligger i Göteborg – Kålltorps Hospice, Bräcke Diakoni och Änggårdens Hospice. Kålltorps Hospice är kommunalt, de två andra är privata vårdaktörer. Med tre av 15 hospice i Göteborg så kan tillgången till hospicevård i Göteborg anses god jämfört med landet i övrigt. Det finns dock en negativ sida av hospicevården – vårdformen är dyr och få får möjlighet att ta del av den. Trots att personer står i kö till vården står därför hospiceplatser i Göteborg ofta tomma. 2013 kunde man till exempel läsa om en 70 procentig beläggning på Änggårdens Hospice:
För Änggårdens Hospice har trenden varit vikande under lång tid, vilket framgår av diagrammet nedan.
I årsredovisningarna kan man återkommande läsa om den “ojämna beläggningen”:
Så här ser resultaträkningen för 2015 ut:
Vidare, Änggårdens Hospice har haft ramavtal med Göteborg Stad, Mölndals Stad och Partille kommun. Ramavtalen tecknas, såvitt vi förstår på två år i taget. Mölndal har börjat prioritera om från hospicevård till förmån för Avancerad Sjukvård i Hemmet (ASIH). Delvis av kostnadsskäl. Det kunde man läsa om i Mölndals-Posten i mars 2016.
Enligt uppgift går Partille samma väg som Mölndal avseende den palliativa vården med ökade satsningar på ASIH istället för hospice. Belägggningen på ÄH riskerar med andra ord att fortsatt minska.
Med denna fakta i beaktande, problemen med den låga beläggningen och prognosen för framtiden, varför var Änggårdens Hospice ens intresserade av tomten i Änggården? Personer i behov av hospicevård skulle ju kunna fylla upp platser på Bräcke och Kålltorp och resurserna för hospicevård inom staden skulle kunna utnyttjas både bättre och billigare. Vårdpersonal är eftertraktad och ÄH:s personal skulle knappast gå utan jobb. Så varför? Drivs man av ett kall inom styrelsen? Är det en engagerande sidoverksamhet? Eller en verksamhet som ger avkastning på något sätt? Det kan vara vilket som, eller fler skäl på samma gång. ÄH:s verksamhet är privat och drivs i stiftelseform vilket försvårar insyn. Följande frågor som vi ställde till Ingemar Bokedal, i syfte att få veta mera, har vi ännu inte fått svar på:
- Har du själv, eller någon annan styrelseledamot i stiftelsen, tagit emot lön, konsultarvode eller annan form av ersättning från stiftelsen? I så fall hur ofta och med vilka belopp?
- Skulle du kunna specificera vilka kostnader som återfinns under “Direkta kostnader” respektive “Övriga externa kostnader” i stiftelsens resultaträkning?
- Har Änggårdens Hospice vid något tillfälle köpt produkter från bolaget Madrair AB?
- I examensarbetet “Igelösa Hospice” anges ytan på Änggårdens Hospice till cirka 790 kvm. Enligt Lokalförvaltningen i Göteborg är Änggårdens Hospice yta 453 kvm. Varför skiljer sig dessa siffror åt? Vilken siffra är korrekt?
Svaren på frågorna spelar visserligen inte så stor roll för oss. Den som har läst hela denna sida ända hit förstår nog, precis som vi gör, det osannolika i att Änggårdens Hospice skulle ha behov av en 1700 kvm stor hospicebyggnad (mer än 2-3 ggr så stor som idag) på Hovåsängen – inklämd mellan Säröbanan och de lägenheter som markägaren själv vill bygga på ängen. Så vad är planen? Har man tänkt omvandla byggnaden till något annat när det visar sig att ÄH varken hade resurser eller behov av den stora byggnaden? Eller behöver den ens byggas när “allt annat” på ängen är klart? Endast de närmast inblandade lär veta hur dessa planer ser ut.