2. Kampen för Hovåsängens bevarande är inte ny
Många av de som tog del av medierapportering om Hovåsängen under 2016 trodde säkert att exploateringen av Hovåsängen var en helt ny fråga. Det är den inte. Det nu aktuella fallet är försök nummer tre och markägaren, AB Hovås Villastad, har ansökt om exploatering av Hovåsängen såväl 1994 som 2004. Motståndet har alltid varit stort och brett, inte bara hos närboende utan även från kommunens sida. Det finns många skäl till varför Hovåsängen har ansetts vara viktig att lämna orörd. Ett av de viktigare är värnandet om de öppna utblickarna mot havet från Säröbanan. Säröbanan är flitigt trafikerad året om men framför allt under sommarhalvåret – människor som promenerar, joggar, åker inlines eller cyklar. Säröbanan är också en del av den 37 mil långa cykelleden Kattegattleden som går mellan Göteborg och Helsingborg. Säröbanan och dess omgivningar är därför av nytta och glädje för många och en tillgång för staden.
Här följer en kort sammanfattning av tidigare exploateringsförsök.
Exploateringsansökan 1994
När AB Hovås Villastad 1994 ansöker om exploatering av Hovåsängen får bolaget inte gehör. Närboende var starkt kritiska, likaså Miljönämnden och Naturskyddsföreningen i Göteborg. En exploatering skulle också strida mot översiktsplanen. Markägaren vann dock en delseger och fick slutligen tillstånd att bygga fyra småhus placerade utmed Bockhamnsvägen i den södra delen av Hovåsängen. I kommunens handlingar kan man läsa att läget på ängen är “känsligt” och placeringen utmed Bockhamnsvägen valdes för att behålla de öppna utblickarna mot havet från Säröbanan. Den återstående delen av ängen skulle behållas som naturmark med kommunalt huvudmannaskap. I Göteborgs stads kommunfullmäktigehandling 1998 nr 60 återfinns bland annat följande klipp avseende ärendet:
Innebörd i korthet:
Närboende var starkt kritiska till exploatering. Likaså Miljönämnden:
Och Naturskyddsföreningen i Göteborg:
Exploateringsansökan 2004
Markägaren var uppenbarligen inte nöjd med utfallet under 90-talet. De fyra villorna i den södra delen av ängen var inte nog och redan 2004 återkommer AB Hovås Villastad med ett exploateringsförsök avseende återstoden av Hovåsängen. Bolaget ansöker nu om planläggning för att få bebygga resten av ängen med ytterligare tre villor och en transformatorstation. Varför en transformatorstation kan man undra? Förklaringen är helt enkelt att det funnits ett behov av en sådan i området. Kanske markägarens erbjudande om en transformatorstation skulle bana väg för de tre villorna? Nu gick det dock inte vägen den här gången heller. Kommunen byggde transformatorstationen i ett buskage cirka 100 meter från Hovåsängen, markägaren fick inte sitt tillstånd och Hovåsängen lämnades orörd och öppen till mångas glädje. Många trodde nog att frågan därmed skulle vara stängd för lång tid framöver. Nedan följer ett par klipp från Stadsbyggnadskontorets utlåtande daterat 2004-05-27:
Stadsbyggnadskontorets kommentar:
Exploateringsansökan 2015
Drygt 10 år senare, i februari 2015, återkommer markägaren ännu en gång med ett försök att få Hovåsängen exploaterad. (Det aktuella fallet.) Att det behövs ett nytt grepp står helt klart. Markägaren har genom sina kontakter med den privata stiftelsen Änggårdens Hospice fått kännedom om att kommunen tagit på sig ansvaret för att finna en ny lokalisering för stiftelsen. En tomt i Änggården är på gång. Markägaren meddelar en SBK-tjänsteman att han skall “jobba på mot politikerna” och skickar in en begäran om planbesked där han erbjuder stiftelsen mark på Hovåsängen utan avgift under förutsättning att han på resten av ängen erbjuds möjlighet att bygga 10 lägenheter. Markägaren hävdar också i sin ansökan att lägenheterna “med fördel” skulle kunna byggas i två plan vilket då skulle innebära 20 lägenheter att sälja av med god förtjänst. Frestelsen att slarva med information och fakta för att kunna ro hem en sådan affär är sannolikt mycket stor.
Jämfört med exploateringsansökan 2004 kan man rent krasst konstatera att lockbetet gentemot kommunen – transformatorstationen – nu ersatts av ett markerbjudande till stiftelsen och de tre villorna har ersatts av 20 lägenheter. Onekligen ett mycket smart drag av markägaren men inte helt förvånande för de närboende som har varit med tidigare.
För närboende och alla andra som kämpar för Hovåsängens bevarande har dock ingenting förändrats i sak, frånsett att den föreslagna exploateringen av ängen nu är väsentligt mycket större. Att kampen för Hovåsängens bevarande fortsätter med oförminskad styrka borde därför inte vara förvånande.